Intervju med den svensk/irakiske poeten Adnan Al-Sayegh

28 februari 2011

(videon finns ej på svenska)



Adnans två dikter, översatta till svenska från arabiska.

Irak
Irak som avlägsnar sig
Desto bredare blir hennes steg i exilen
Och Irak som dröjer
Så fort ett halvt fönster öppnas…
Jag sa: Ah.
Och Irak som darrar
Så fort en skugga går förbi
Jag inbillade mig en gevärspipa som vakade över mig
Eller vilsenheten
Och Irak som vi saknar
Hälften av hennes historia är sånger och kajal
Och hälften tyranner.

Ett stycke land
Kungen blev förvirrad
När han såg sina soldater omringade
Från alla håll
Och tungt artilleri bröt ner palatsets torn
Han ropade:
- Var är mina hästar?
- Dom avled, Er Majestät
- Var är statsministern?
- Han flydde, Er Majestät, i den första striden tillsammans med Er hustru.

 

Kan du berätta för oss om din bakgrund? Om hur du kom till Sverige?

Jag föddes i Beirut och lämnade Irak 1993. Första gången jag kom till Sverige var det 1996 i Luleå men kylan var inte till min fördel. Kort därefter flyttade jag till Malmö och bodde här i sju år. Jag fick många vänner och min första bok översattes till svenska från arabiskan. Min son växte upp i Malmö och bestämde sig för att studera i London. Jag valde på grund av detta att flytta till London, där jag nu lever sedan 2004.

Har du planer på att flytta hem till Sverige igen?

Jag kommer ofta på besök till Sverige, speciellt Malmö.  Det är ett av mina hemländer.  I en av mina böcker som publicerades i Beirut har jag som första sida en bild på Malmö, vid centralen, på en staty där ett vapen är förvrängd. Den statyn är något som symboliserar mitt skrivande och har följt med mig sedan första gången jag såg det.  Framför allt älskar jag den svenska natur och de stora gröna områdena, stor inspiration för många andra poeter.

Kan du berätta om boken ”Att bära sin exil”?

Boken trycktes i Beirut 2001 och översattes sedan i rask takt att översättas till svenska och engelska. Vissa av dikterna skrev jag i Luleå och Malmö.

Vad handlar boken om?

Om friheten i ett land som Sverige, om kärlek. Jag och Thomas Tranströmer blev goda vänner och läste ihop tre gånger runt om i Malmö. Jag har fortfarande kontakt med många svenska poeter som än idag hjälper mig att översätta mina texter till svenska från arabiskan. Jag har haft tur med mina vänner i det här vackra landet!

I boken ” att bära sin exil” kan man läsa om dina fina priser som du fått under åren. Kan du berätta lite om dessa?

Jag är oerhört glad och vid varje intervju tackar jag de människor som har hjälpt mig under min resa som poet.  1992 fick jag ta emot ”Det stora poesipriset” i Irak. 1996 fick jag äran att ta emot Hellman Hammet - priset i New York och kort därefter fick jag ” The International Poetry Award” i Rotterdam för att ha försvarat det fria ordet. Det senaste priset var ”Författarcentrum Syds stipendium”, vilket var här i Sverige. Alla priser jag fått är jag oerhört glad över, men det största priset är nog när man vet att någon läser ens bok.

Hur känns det att vara på besök i Malmö?

Malmö påminner mig om mina minnen. Jag minns min sons uppväxt, mina vänner och gamla dikter som jag har skrivit runt om i Malmö, från Stortorget till Rosengård. Det är ett vackert land och en fin stad.

Mötet med poeten Adnan Al-Sayegh var djupt i sig, han var lugn och ödmjuk. Jag kunde känna en känsla av tacksamhet för de priser och vänner han fått i Sverige. För mig själv som poet och som tillhör en hel annan generation och har en hel annan bakgrund kunde möta den här mannen med ett leende och skaka hand ändå. Han tillhör en äldre generation som kämpat för det fria ordet runt om i världen. Det var ett fint möte, en fin känsla.

Skriv ut
blog comments powered by Disqus