Är människor mer kärleksfulla utanför Sverige?

14 februari 2011

Är kärleken en illusion skapad av människan?Ifall kärleken är en tanke som slår när helst den har lust, hur kommer det sig att man allmänt känner sig mer positivt inställd till kärleken under sommaren? Har solljuset någon inverkan? Man brukar ofta höra att människor runt medelhavet är mer kära, mer öppna som människor än vad vi är här hemma?

Det klassiska exemplet som våra turister använder är om ”den stumma svensken som sitter bredvid en på bussen”. Har detta med brist på kärlek att göra? Att vi svenskar är sämre på att älska än andra? Eller beror det på våra ”individualistiska värderingar”, där vi värdesätter intressen framför kärleken som ges av en gemenskap? Gynnar det inte oss, då håller vi oss till vår maträtt.

Ett annat klassiskt exempel är den omtalade svenska ”lösaktigheten”, där man inte värdesätter sin partner lika högt, man tar ett förhållande med en klackspark och tar det slut så är det inte hela världen, det finns alltid fiskar i sjön. En vän till mig var på besök från Tyskland, hon höll en monolog om att svenskar, med norden i sin helhet är unika när det kommer till synen på kärleken. Vad har fått oss svenskar att bli mer ”lösaktiga, är dem verkligen det?” 

Svenskar likt tyskar lever i det så kallade Västvärlden med gemensamma och individualistiska värderingar och har gjort det länge. Men enligt min vän ovan är tyskar mer moraliska. Kanske Bergmans ”smultron stället” påverkade den svenska synen på kärleken mer än vad man tror?

Skriv ut